It's all happening

Det började ganska bra för mig i morse. Jag gick upp, glad och utvilad. Och nu sitter jag hemma och väntar på att Eija ska ringa och säga att hon är klar på kalaset hon är på. Jag började bråka med pappa igen om samma sak som alltid. Jobb! Han vill att jag ska jobba på hans jobb varannan helg men det vill inte jag. Som jag har skrivit förut så bråkar vi bara på jobbet och det slutar alltid med att jag börjar gråta för att jag känner mig så dålig och tycker att pappa är dum. Han är galen i att jobba och förväntar sig att "alla" ska ta jobbet på största allvar. Han kan jobba helt själv om så behövs på en vägkrog och bli helt slutkörd men endå tycka det är okej. Han tar nästan aldrig ledigt för att jobbet är allt för honom. Jag har en annan syn på jobb. Jag tycker att man ska ta det till en viss del på allvar men man ska inte köra slut på sig eller må dåligt av ett jobb. Så nu är pappa arg och besviken på mig  bara för att jag inte tar helg jobbet på resturangen där han jobbar. Det gör mig ledsen att han aldrig är nöjd över det jag gör. Det som skulle göra han nöjd är i fall jag lyckades blir något bra inom karriär eller slet som en galning på hans jobb utan att gråta eller bli trött. Sen finns det en annan sak som går mig på nerverna också men det kan jag inte skriva här och nu. Men man ska se det livet i från den ljusa sidan. Jag vet att det kommer gå bra för mig i framtiden. Nu går det lite trögt men pappa ska få se!