It's all happening

 

Håkan Hellströms relation till fansen är mycket speciell. Mitt i konserten börjar det bli riktigt trångt framför scenen. Det är hård press på dem som lyckats ta sig allra längst fram. Håkan ber då alla att ta ett steg tillbaka för att lätta på trycket. Och de gör det!
Jag vet inte hur många konserter jag sett där liknande situationer utspelat sig, där artisten vädjat om lite sans, där inte ett dugg har hänt. Men Hellströms publik lyssnar och lyder hans minsta vink. De är med, de är där, de kan alla texterna, de sjunger, skrattar, gråter och svimmar för Håkan. På något vis verkar alla ha intrycket att Håkan Hellström ser just dom och sjunger just för dom. Det är vackert.

Hittade denna text ifrån SvD sidan om Håkans spelning i från gröna lund i går.